Termisk sprutning innefattar metoder där material för ytbeläggning upphettas till plastiskt eller smält tillstånd, i eller utanför sprutpistolen, och sedan kastas mot en förberedd yta. Denna smälts inte.

Termisk sprutning används vid nyproduktion samt vid reparation och underhåll. Det finns ett material och en termisk sprutmetod för varje ytkvalitet. Vid termisk sprutning beläggs en yta (substratet) med ett skikt av metall, metallegeringar, självflussande legeringar, karbider, keramer eller polymer. Skiktet förbättrar detaljens egenskaper eller reparerar slitna, förstörda eller felbearbetade maskindelar.

Ett slitstarkt skikt kan sprutas på ett enkelt och därmed billigare grundmaterial eller på lättmetall när man önskar reducera vikten på ett objekt. Metoden ger skikttjocklekar från hundradelar av en millimeter till flera centimeter.

Termisk sprutning är ett mångsidigt alternativ

Metoden kan vara ett alternativ till elektrolytiska ytbeläggningar, varmförzinkning och påläggssvetsning. Termisk sprutning är den allmänna benämningen för flera olika metoder, som flam-, ljusbågs- och plasmasprutning.

Termiskt sprutade skikt kan också åstadkommas med laser, men oftast när en laser används som termisk energikälla handlar det om en process där grundmaterialet smälts.

Principen för termisk sprutning

Tillsatsmaterialet, i form av pulver, tråd eller stav, upphettas till en temperatur där det mjuknar eller smälter. Det upphettade materialet finfördelas och slungas iväg mot en väl förberedd yta där det stelnar. Det påsprutade skiktet kan sedan bearbetas till önskad dimension.

Pulvret transporteras av en bärgas till flamman där det smälter och dropparna överförs till substratet av flamman. Flammans värmeenergi används till att smälta partiklarna och dess rörelseenergi används till att transportera dropparna.

Länkt till informationfilm om termisk sprutning (engelsk textning)

Länk till informationsfilm om termisk sprutning

Termiskt sprutade skikt finns exempelvis i flygplans- och bilmotorer, och gör stor nytta i offshore- och processindustrin. Även försvars- och rymdindustrin tillämpar metoden.

Användningsområden

Traditionellt termiskt sprutade objekt är pumpaxlar/kolvar, rotoraxlar, valsar till pappers- och stålindustrin samt slussventiler som används inom kemiindustrin. Man kan också använda metoder för att belägga objekt som inte är rotationssymmetriska med gott resultat.

I turbiner för kompressorer och jetmotorer sprutas "mjuka" så kallade innötningsbara skikt. Detta för att få minsta möjliga spel. Elektriskt ledande skikt kan sprutas, och för att få ett elektriskt isolerande skikt finns speciella tillsatsmaterial. Friktionshöjande skikt för halkskydd på fartygsdäck eller upprullningsvalsar sprutas, liksom friktionssänkande beläggningar på glidlager, är andra exempel på vad som kan åstadkommas medelst termisk sprutning.

Termiskt sprutade skikt kan lossna! På samma sätt som vid målning och lackering ligger mycket av arbetet och yrkesskickligheten i att rätt förbereda ytan som ska beläggas, att välja rätt material för att åstadkomma önskad kvalitet och sedan applicera det med bra utrustning och rätt processparametrar.