TIG (Tungsten Inert Gas) är en svetsmetod, där en elektrisk ljusbåge upprätthålls mellan en icke smältande elektrod och ett arbetsstycke i en atmosfär av inaktiv gas. Det innebär att gasen inte medverkar till någon kemisk reaktion i processen (avbränning av legeringsämnen eller uppkolning i svetsgodset).

Ljusbågen smälter grundmaterialet och eventuella tillsatsmaterial. Smältbadet, liksom elektroden, skyddas från luftens syre och kväve av skyddsgasen. Elektroden kan vara av ren eller legerad volfram (tungsten). Gasen är vanligtvis argon men även helium och blandningar mellan helium och argon används.

Du kan TIG-svetsa med likström eller växelström. Likström minuspol används för alla metaller som inte bildar svårsmält oxid. Metaller som bildar svårsmält oxid, som aluminium och magnesium, svetsas med växelström. Växelströmmens positiva del ger en god oxiduppbrytande effekt. Normalt tänds ljusbågen med HF, en högfrekvent spänning som joniserar argongasen i gapet mellan elektrod och arbetsstycke och tänder ljusbågen.

Användningsområden för TIG-svetsning

TIG-metoden ger en hög svetskvalitet, rent svetsgods och god ytjämnhet. Metoden används därför ofta där kvalitetskraven är höga, som inom kärnkrafts- och processindustrin, men också för svårsvetsbara metaller av typ titan, monel och kopparnickel. Sitt största tillämpningsområde har metoden vid svetsning av rostfria stål och lättmetaller. Det normala dimensionsområdet för TIG-svetsning sträcker sig mellan 0,5-6 mm. Vid svetsning i grövre material används metoden ofta för bottensträngar för att säkerställa en felfri rotsträng.

För efterföljande svetssträngar används mer produktiva svetsmetoder och tillsatsmaterial som MIG/MAG-svetsning, pulverbågsvetsning eller manuell bågsvetsning. TIG kan användas för alla svetslägen. Metoden kan tillämpas manuellt eller i mekaniserad form.